Surrounded by Seven

Medverkande: Greta Voćar, Kirsti Taylor Bye, Sven Drobnitza, Mattias Wallin, Thomas Bergh, Daniel Josefsson, Linda Cordius, Gustavo Perillo

Alingsås Konsthall, Södra ringgatan 3, Alingsås
20/11 - 15/12
Vernissage: 20/11 kl. 11-15
Invigning kl. 13 av f.d. konsthallschef Pontus Hammaren
och adj. professor Annika von Hausswolff.

2 december kl. 17.00:
Konstnärssamtal med konstkritiker Lars-Erik Hjertström Lappalainen som moderator.

Öppettider: tis, ons, fre 12-16, tors kl. 12-18, lör kl. 11-15.

Information för press och media

_________________________________________________________

"Fotografi är ett sällsamt fenomen. Det som en gång var fast förankrat i silvergelatin har nu förvandlats till digital information och reproduceras med svindlande hastighet genom världen. ”Information wants to be free” sägs det och frågan är hur vi skall tolka de fotografiska koder vi dagligen möts av. Att studera på Högskolan för fotografi innebär att utgå från det fotografiska mediet, att förhålla sig till dess teknik, idé och betydelsebärande förmåga. Detta innebär inte alltid att man landar i en självklar fotografisk representation, våra studenter är fria att söka nya vägar med den fotografiska traditionen som utgångspunkt.

Sven Drobnitza har genomfört en översättning av det det mer konkreta slaget då han har filmat HFF:s teorilärare, Fredrik Svensk, ”in action” på två föreläsningar i ämnet konst- och kulturteori. De expressiva ”målningar” som denna tolkning givit upphov till reser både framåt och bakåt i tiden. Vi läser in Jackson Pollocks abstraktioner likväl som möjligheten att förstå verkligheten genom registrering av rörelsemönster. Här skulle också frågan om övervakning och kontroll kunna smyga sig in, en tanke man även får av Thomas Berghs fotografi av en öde, upplyst väntkur. Varför ger den mig en känsla av obehag, som om kuren var ett allseende öga som betraktar mig då jag går förbi i natten?

I Greta Voćars verk på utställningen ligger mentala bilder till grund för reflektioner kring främlingsfientlighet. De bilder som via rykten och hörsägen fortplantas i samhället om hur ”de andra” beter sig när de anländer till vårt land, beträder vår jord. Vem har inte hört skrönor om
invandrare som bryter upp parketten för att odla sin potatis i närmiljö? Här ser vi bilden återbördad till verkligheten.

Jag brukar tänka att jag egentligen arbetar på Institutionen för det vi uppfattar som fotografi - en egen sfär inom den konstnärliga fakulteten på Göteborgs Universitet. En mental apparat som utgörs av samtida fantasier om simulering och registrering i kombination med rester av gamla drömmar om att stoppa tiden och fånga själen på bild. De flesta tror att de vet ungefär vad fotografi är. Vi som en gång trätt in i det mörka rummet och försökt greppa dess ontologi vet att fenomenet som sådant är amorft.

Ta det här med sanning till exempel; Kirsti Taylor Bye påstår att hon har gått ut i skogen och huggit ned ett träd. Detta leder hon i bevis genom att presentera bland annat ett fotografi på sin hand. Den har valkar, som efter ett idogt arbete. Vi skulle kunna välja att tro på hennes utsaga, så som vi väljer att lita på de bilder vi lever i och genom varje dag. Vi tror att trädet har fallit om det sägs så, vi tror på bilden vi ser i spegeln. En aspekt av fotografi är att den är en spegling av våra begär, förhoppningar och rädslor. En spegling av en bro över mörka vatten. Som i Daniel Josefssons arbete kring traumat av att ha bevittnat en fallande kropp. En kropp som gav upp utan åthävor och föll till marken med en duns vars ljud för alltid fortplantar sig genom universum. Hur gestaltar man ett fallande träd eller en kropp som leds till marken av gravitation? Möjligen genom att utesluta bilden av det det som hänt. Genom att kretsa kring fixpunkten och antyda effekten.

Surrounded by Seven, är titeln på mina studenters utställning. Det klingar thriller över namnet och det känns onekligen spännande att föreställa sig studenternas verk på plats i rummet, sökande mening i de ögon som kommer dit för att att fästa sina blickar. En grupputställning är alltid en kamp om att hitta rätt läge i rummet för att uppnå maximala relationer mellan varje enskilt verk. Jag ser spår av tårar i Mattias Wallins självporträtt på en kulle ovanför staden. Verket heter ”Avslut” och är en pendang till ”Artist Statement” som inte är hugget i sten men väl stansat på en plåt och jag funderar på de vedermödor som är förknippade med skapandet. De introspektioner som är en del av varje konstnärs gärning. Jag vill inte kalla det smärtsamt men en slags uppoffring och faktiskt, en invit. Den inbjudande gesten ser vi i Gustavo Perillos stillsamma porträtt av människor försjunkna i sig själva på en resa mellan okända platser. Ovetande om kameran glider de förbi oss i ett rymdskepp som kallas vardag. En liknande resa kan man även skönja hos Linda Cordius som med sina studier i centralperspektiv tillryggalägger en existentiell sträcka i ”Far away from here”. För henne och för många andra innebär att fotografera alltid att utgå från en position i rummet eller i tanken, att röra sig inåt mot bilden eller för all del utåt mot världen. Att gå betraktaren till mötes."

Annika von Hausswolff,
adjungerad professor

Oktober 2010